Pappa och rymdraketen

Farsdag. Jag har fått fira världens snällaste och bästa pappa idag. Nu ska jag berätta om min pappa och också om ett projekt som utan hans hjälp inte skulle ha varit möjligt att förverkliga.
Förra hösten ville vi på dagis göra om ett rum (dockis) till rymdraket, dels för att hitta på en ny spännande lekmiljö och dels för att väcka intresse och fantasi när det gäller naturvetenskap.
Vi kontaktade Stormossen och frågade om vi kunde få hämta lite tekniska grejer ss. rattar och joystickar. De gick bra att "låna" och de satt undan åt oss. Vi ville bygga en rymdkontrollpanel. Frågade av min händige far om han kunde tänka sig att hjälpa till och det gjorde han förstås mer än gärna. Ordet nej finns inte i hans vokabulär. Han hjälper ALLA oberoende om det är egna barn eller barnbarn, grannar eller andra vänner som behöver (eller inte behöver) ett hjälpande hand.
Pappa hittade en gammal dörr i sin källare som fick bli kontrollpanelsytan och benen byggde han själv. Han fällde in alla tekniska grejer och var t.o.m till bilskroten och hämtade mätare som kunde passa. Han tänkte på allt, höjd, lutning, tillbehör..osv.

Pappa och kontrollbordet !

 Vi inredde "dockis" med silvertyg

 pilar på golvet

 ett gammalt trumset blev sidopanel

 ett uppblåsbart jordklot hängde ovanför panelbordet

 OCH GISSA BARNENS FÖRTJUSNING NÄR DE INTOG RATTARNA OCH JOYSTICKARNA !! Lysdioder som min man fixat att lysa var som pricken på i i rymdraketen.

 I rummet (aulan) utanför hängde vi upp planeter, stjärnor och lampor. Vi fixade också  lite rymdutklädningsatteraljer och de var i flitig användning länge. Ex. tejpade vanliga gamla cykelhjälmar med silvertejp.

Barnen fick också rita vad de tror att de ser när de ser ut genom en rymdrakets fönster och det blev fina detaljer i rymdraketen !

Nu har rymdraketen förvandlats till djursjukhus, men den lever vidare på avdelningen för de yngsta som nu har glädje av pappas fantastiska rymdprojekt !

Detta och mycket annat har han hjälpt till med i mitt jobb med barnen och i mitt privatliv. Vet inte hur man kan tacka nog för allt, men om nån är den bästa förebild som far och medmänniska så är det min pappa !

Nu ska jag ge min man lite tid, äta lite gott och se på nåt som vi somnade ifrån igår...ha en bra vecka alla och ta hand om varandra !

Kram

Carina